Svensk ordbok 2009, webbversion

förga´pa sig verb förgapade förgapat för·gap·ar●i vissa ut­tryck bli helt betagen psykol.○särsk.bli förälskad i ngn, ofta utan att få gen­svar han förgapade sig i en skåde­spelerskaförgapa sig (i ngn/ngt)sedan 1635efter ty. sich vergaffen med samma betydelse, eg. ’beundra med gapande mun’ Subst.:vbid1-161950förgapande