Svensk ordbok 2009, webbversion
verb förgapade förgapat
för·gap·ar●i vissa uttryck
bli helt betagen
psykol.○särsk.bli förälskad
i ngn, ofta utan att få gensvar
han förgapade sig i en skådespelerskaförgapa sig (i ngn/ngt)sedan 1635efter ty. sich vergaffen med samma betydelse, eg. ’beundra med gapande mun’
Subst.:vbid1-161950förgapande